Foto: Peter Holgersson

2025-02-07

Krönika – Det började med ett mord

Jag minns att valet var självklart. Inte för att jag är särskilt bra på att fatta självklara beslut, jag kan ägna halva sommardagen åt att välja mellan Daimstrut och Magnum, men just det här kändes rätt direkt. När jag skulle skriva första boken om Jana Berzelius fick jag rådet att som författare hålla sig till en plats man känner väl och som är nära. Researchen skulle nämligen bli enkel då.

”Det blir Norrköping,” tänkte jag. Och så blev det.

2012 blev Norrköping inte bara min, utan också Jana Berzelius hemstad. Jag såg fram emot den enkla researchen. Jag menar, jag kände ju staden. Eller … gjorde jag det?

Det började redan när jag skulle bestämma var det allra första mordet skulle ske. En verksamhetschef på Migrationsverket skulle hittas död i sitt hem. Men var skulle han bo?

Jag bestämde mig för Lindö. Fast var i Lindö? Och vilket hus passade en verksamhetschef? Två våningar, höga fönster och dubbla garage? Eller en enplansvilla med vitt staket och inglasad altan? Kanske spröjsade fönster, men hur många hus i Lindö har egentligen det?

Det blev till att åka dit och leta. Och det blev ett hus på Östan­vägen. Det var stort och vackert och framför allt – mycket passande för mordet i kapitel ett. Men en bok har ju inte bara ett kapitel. Och allt i en bok utspelar sig inte i ett enda hus.

Så med nya ögon började jag vandra omkring i Norrköping. Inte bara för att njuta av det vackra utan för att bestämma var jag kunde placera det hemska och otäcka.

När jag skulle välja Janas lägenhet hade Knäppingsborg förvandlats. De gamla fabriksbyggnaderna hade blivit ett pittoreskt kvarter med restauranger, butiker – och bostäder. Jag hittade hennes bostad längst upp, lite dold, bakom det rosa valvet som är den finaste ingången till kvarteret. Från Carl von Linnés plats får man en skymt av lägenheten. Enligt Peter Kristensson också det mest populära stoppet på deckarvandringen. Han borde veta. I över sex år har han guidat tusentals nyfikna i Janas fotspår och varvat händelserna i böckerna med stadens historia.

För historien om Jana Berzelius är också historien om Norrköping. I Vita spår, den andra boken i serien, bestämmer sig Jana för att göra sig av med allt material om sin mörka bakgrund som hon har samlat på sig. Hon hyr ett vindsförråd i Yllefabriken på Garvaregatan. Fastighetsägaren tycker att området är en skamfläck, och vill renovera, men beslutet från kommunen tar tid. Idag är den återbrukade fabriken inte bara moderna lägenheter utan en av Sveriges främsta konsthallar.

I Nio liv, den sjunde boken i serien, cyklar en pojke långsamt förbi en sönderklottrad kran vid kajkanten i Saltängen. Han har aldrig varit där förut och skulle aldrig ha cyklat dit om han inte blivit tvingad. Platsen är öde, och avskärmad från det riktiga Norrköping. Men det väldiga, inhägnade rivningsområdet mellan honom och bron ska snart förvandlas till en helt ny stadsdel. Och den stadsdelen är nu Inre Hamnen.

För mig är Norrköping inte bara en kuliss – det är en karaktär i sig som har många olika sidor, som förändras, stöter på mot­gångar och bär på hemligheter. Och precis som jag kan stå länge framför glassboxen och fundera, vet jag en sak säkert: hade jag fått välja om Janas hemstad, hade jag valt Norrköping igen. Alla gånger.

Emelie Schepp

Fakta: Emelie Schepp