Arbis Bar & Salonger, en scen med historia i väggarna och framtid i bokningskalendern. Foto: Peter Holgersson

2026-05-27

Uno vill få staden att tro på sin scen

Uno Appelgren Friedner har bokat några av Sveriges mest hyllade artister och varit spindeln i nätet på Live Nation. Med Arbis vill han bygga en scen som står på egna ben och ge Norrköping sitt kulturella självförtroende tillbaka.

Han kallades en idéspruta redan innan han förvandlade Värmekyrkan till padelhall under pandemin. Han har sajnat artister som Hov1, Thomas Stenström och Norlie & KKV, byggt bolag från scratch, sålt till jätten Live Nation och hoppat av toppjobbet. På 20 år i musikbranschen har Uno Appelgren Friedner hunnit samla på sig en meritlista som brukar kräva ett helt yrkesliv.

Nu är han tillbaka i sin hemstad och öppnar dörrarna till en plats som knyter ihop mycket av det han gjort tidigare.

– Jag har alltid velat driva ett eget ställe på riktigt. När jag hyrde in mig här på kontor i byggnaden för tio år sen kliade det i fingrarna. Jag såg direkt vad huset skulle kunna bli.

Runt honom löper mönstrade väggar och målade takvalv, och mitt i rummet hänger en ljuskrona som gör att salen känns mer teater än klubb. Arbis Bar & Salonger är inte bara en av stadens mest historiska scener, enligt Uno Appelgren Friedner är det ett av Sveriges finaste spelställen. Nu driver han det tillsammans med sin fru Lisa Appelgren Friedner och vännen Johan Doverhjelm. 

– Jag var faktiskt rädd innan vi drog igång för att jag skulle bli bitter och besviken om publiken inte dök upp. Men gen­svaret har varit långt över förväntan. Under höst- och vår­säsongen är Arbis det bästa spelstället i Östergötland. När Korslagda spelade var bara 20 procent av publiken från Norrköping. Resten hade rest hit från andra orter.

Han beskriver Arbis som ett mini-Berns, men med musiken i centrum.

– Det är ett rum där man kan boka brett och ändå få det att kännas rätt. En gammal teater som går att göra intim, där artister faktiskt vill spela.

Idén är enkel: ett konsert- och eventställe med liten organisation, bredd i bokningarna och fullt fokus på det som händer på scen. Bredden är ingen slump. Uno Appelgren Friedner researchar jämt och ständigt. Han följer vad som händer på rockklubbar, konserthus och små teatrar runt om i landet, kollar salongskartor och följer biljettförsäljning för att se var något börjar ta fart.

– Jag försöker vara tidigt ute. Se när något börjar sälja på små scener, innan det blir självklart. Då handlar det om att matcha rätt artist med rätt scen.

Den fingertoppskänslan är också hans vardag som agent på United Stage, ett av Nordens största fristående bokningsbolag. Där sätter han upp turnéer och hjälper artister att ta nästa steg i karriären genom att bygga långsiktigt snarare än snabbt. I stallet finns namn som Molly Hammar, Chris Kläfford, Erik Grönwall, Korslagda och Den Svenska Björnstammen.

– Jag hade några fantastiska år på Live Nation, men till sist längtade jag efter att få jobba närmare musiken igen. Mindre möten och mer artisteri. Jag är inte elevrådsordförandematerial, jag kan nog upplevas som halvstökig.

Det betyder inte att han är oorganiserad, tvärtom. Han beskriver sig själv som en ”servettritare” – duktig på att räkna, bygga strukturer och se affären i turnéer. Han kan göra en turnébudget på ett papper, sätta planen, få det att hända.

– Jag är full av idéer. Ser möjligheter, tror på det jag gör. Men jag behöver folk omkring mig som bromsar. Det är hel­heten som får det att flyga.

På Live Nation bokade han stora namn som Jill Johnson, Tomas Ledin, Ulf Lundell och Magnus Uggla. Det var en period i karriären som gav både räckvidd och erfarenhet.

I dag uppskattar han friheten mer och har blivit mer selektiv, både med vilka projekt han tar och vilka människor han omger sig med.

– Jag tog ett beslut för några år sen: jag jobbar bara med folk jag tycker om. Det gör livet mycket roligare. Jag kan tacka nej till intäkter om energin är fel. Jag orkar inte med opålitliga eller falska människor längre.

Han berättar om en artist som blev förbannad när ett album inte flög, och som skickade en advokat till kontoret.

– Det var helt bisarrt. De ville att vi skulle jobba gratis och skyllde allt på oss. Det där är energidränage. Jag vill ha kul på jobbet. Erfarenheten lär en vad som är värt att lägga tid på.

Han har inte ångrat att han stannat i Norrköping. Men för ett par år sedan följde han den lokala kulturpolitiken med stigande frustration. När kommunen 2023 monterade ner kultur- och fritidsförvaltningen och inledde en försäljning av Louis De Geer-hallen blev det uppmärksammat nationellt. Tomas Andersson Wij gick i bräschen för en artistbojkott av staden.

– Det som hände var pinsamt. Vissa politiker skämde ut sig. Staden fick ett jättedåligt rykte. Det var sorgligt att se som Norrköpingsbo. Man drog ner hela kulturlivet i smutsen. Som tur är det överspelat nu. Vi börjar återfå vårt fina rykte som kulturstad igen, säger Uno Appelgren Friedner.

Samtidigt fortsätter han att bygga den fria scenen. Arbis är basen, men projekten fortsätter. Han drömmer om en ny spelplats utanför stan, jobbar med både gräsrotsakter och stora akter och ser fortfarande Norrköping som en musiknod.

– Det händer mycket här. Det har alltid funnits en styrka bakom kulisserna. Folk som bygger, bokar, riggar. Jag gillar att jobba i det där gränslandet. Där det inte handlar om att stå i rampljuset utan att få saker att hända.